Noggrannhet kontra tidseffektivitet

Vi har upptäckt att de flesta gånger som det blir meningsskiljaktigheter i köket angående hur man ska göra någonting så handlar det om en grundläggande skillnad i våra personligheter (som för övrigt går igen i de flesta andra sammanhang): Adrian vill göra allting noggrant och ordentligt, strävar mot perfektion, medan Flora vill göra saker så tidseffektivt som möjligt, strävar mot att hitta punkten där något blir bra utan att det tar för lång tid. Dessa personlighetsdrag har för oss på var sitt håll fungerat utmärkt – Adrian som är elektroingenjör måste sträva mot perfektion på jobbet – är det minsta tecken fel i en kod så fungerar inte programmet. Flora som är forskare och jobbar med intervjuer kan aldrig få till en helt perfekt intervju eller skriva en perfekt artikel, hon måste hitta balansen mellan att det blir bra och hur mycket tid hon lägger ner på det. När vi ska göra något tillsammans blir dock detta lätt ett problem – Adrian tycker Flora är slarvig och Flora upplever att Adrian är långsam. Man mäter lätt den andres prestation via sina egna kriterier och därför har Flora svårt att uppskatta att något blir perfekt, eftersom hon stör sig på att det tog så lång tid. Adrian har å sin sida svårt att uppskatta att något blev snabbt och effektivt gjort, när han stör sig på att resultatet inte blev 100%.

Hur gör vi då för att komma runt detta problem och fortfarande kunna laga mat tillsammans i någorlunda harmoni? Det är förstås något som stötts och blötts hos oss under årens lopp. Vi har kommit fram till några saker:

1 – ingen av oss har ”rätt” – vi gör saker på olika sätt och det finns för- och nackdelar med båda sätten. Det är inte meningsfullt att diskutera vem som gör rätt eller fel, däremot kan ena sättet vara mer lämpat för vissa sammanhang än andra. Ska man dra om en elkabel är det kanske värt att det tar så lång tid som det behöver ta för att bli perfekt gjort, eftersom problem med elen är ganska jobbigt. Ska man däremot laga mat, som man behöver göra varje dag och där tidsaspekten ofta är viktig så kanske det är värt att offra perfektion för tidseffektivitet. Det blir med andra ord ofta Adrian som får kompromissa här, även om det inte alltid blir så. Vissa typer av mat, som man gör mer sällan, är däremot mer lämpande för Adrians approach – t.ex. sushi, eller chokladpraliner. Då får man kanske se till att planera för att det ska ta lång tid så att inte Flora står och tittar på klockan och hoppar av otålighet i onödan.

2 – bara att man förstår hur den andra fungerar gör att det blir lättare. Man inser att den andra inte är slarvig eller seg bara för att irritera en, utan för att det är så den gör saker. Det hjälper en också att försöka fokusera på det positiva i den andres sätt att vara – för allt blir ju lättare om Adrian förmår uppskatta att Flora är effektiv och Flora uppskattar att Adrian är noggrann. Här hjälper det förstås ännu mer om man visar uppskattningen tydligt – och säger ”vad snabbt det gick!” (till Flora) eller ”vad bra det blev!” (till Adrian). 

3 – båda ska kompromissa åtminstone lite. Det är sällan rimligt att det blir helt och hållet som den ene vill. Båda kan försöka gå några steg för att mötas på mitten. Ofta upptäcker man då också att det kan finnas fördelar med den andres sätt att göra saker. Exempelvis har Flora försökt vara lite noggrannare i köket och släppa lite på tidsoptimeringen och upptäcker att det faktiskt blir färre små olyckor, spill och kladd när man tar det lite piano. Adrian å sin sida har försökt släppa på perfektionismen och har upptäckt att det inte spelar någon större roll hur bitarna i grytan är hackade och att det är skönt att maten blir färdig innan alla flippar ur av hunger.

Det var det vi hade att dela med oss av parmatlagnings-visdom för idag! Ni kära bloggläsare får gärna själva komma med egna analyser av vad som är olikheter i era parrelationer och hur ni gör för att få bukt med dem. Finns det några ”kan inte slappna av om det inte är någorlunda uppstädat först” vs. ”livet är för kort för att städa hela tiden” eller några ”bacillskräck” vs ”lite skit rensar magen” par därute?

Parmatlagningens fem budord

Följ våra fem budord så har ni kommit långt i att låta matlagningen bli ett kitt i relationen!

1. Se matlagningen som kvalitetstid tillsammans! Prata medan ni lagar mat - om maten förstås, men även dagen som varit och andra ämnen, precis som ni annars gör vid middagen! Se helt enkelt matlagning och middag som en enhet, under vilken man umgås, fixar mat och äter den tillsammans. Tänker man på matlagningen som umgängestid istället för trist hushållssyssla gör det inget att det kanske tar lite längre tid. Men det fina med att laga mat tillsammans är ju att det går så mycket fortare! När man är två har man ofta hunnit plocka in i diskmaskinen, duka fram och plocka rent i köket tills maten är färdig, sen är det bara tallrikarna som ska in i diskmaskinen efter att man ätit färdigt! 

2. Var prestigelös i köket – tänk på att alla lärt sig att göra saker på olika sätt, och att ditt sätt inte nödvändigtvis är mer ”rätt” en din partners. När din partner föreslår att ni borde göra på ett annat sätt än du alltid gjort på så behöver inte det direkt tolkas som hemsk kritik av dig, försök att tänka att vi testar detta sätt så får vi se hur det blir. På samma sätt, när du föreslår att ni ska göra på ett annat sätt så försök att säga det på ett trevligt sätt och utan att kritisera det sätt din partner gjort det på tidigare. Sedan kan man diskutera vad som är för- och nackdelar med de olika sätten.  Det ena kanske blir lite godare, men tar mycket längre tid – kanske måste man inte göra så varje gång, men kan lyxa ibland? Detta är budordet som varit svårast för oss att följa, men vi jobbar på det, läs mer om detta i det här inlägget.

3. Säg ”ja”! Testa att tänka ”ja, vi testar!” så ofta du bara kan i köket. Kommer den ene med en idé som kanske låter ovanlig till en början – säg inte direkt nej. Testa! I alla fall på en mindre del av maten, ifall det går. Vad är det värsta som kan hända? Hemkörningspizzan är bara ett telefonsamtal bort. Vi har kommit på många roliga recept genom att någon av oss fick ett infall som den andre först tänkte dissa men sedan gick med på (och har säkerligen missat en del bra grejer när den ena vägrat ge med sig...)

4. Byt uppgifter ibland! Se till att båda får göra alla delar av matlagningen och fastna inte i ”du hackar, jag steker”-rollerna. Det är lätt att tycka att den ene är bättre på någonting och därför låta denne göra det hela tiden, men det blir mycket roligare om alla får testa allting, i alla fall ibland, och man kan inte bli bättre på någonting om man inte får öva! Dessutom kommer man ofta på idéer och nya sätt att göra saker på när man testar en ny uppgift. 

5. Hångla mer i köket! Det finns alltid lite dötid då någonting står och puttrar eller jäser. Passa på att kramas och kyssas lite! Häll gärna upp ett glas vin och börja smutta på redan vid matlagningen på fredag eller lördag om ni ändå ska ha vin sen!  Eller fixa någon liten snack att knapra på medan man lagar maten. Smaka och lukta på ingredienserna, provsmaka grytan, gör blindtest på olika ingredienser, ha kul under matlagningen helt enkelt!

Har ni som läser detta egna tips - skriv i kommentarerna! Någon kanske har laga-mat-med-barn-budord?