Färsk fisk från fiskarna - vilken lyxvara i överfiskets tid!

Adrian med flera kilo fisk köpt
på Buhres fisk i Grisslehamns fiskehamn

För några veckor sedan var vi vid östkusten i Grisslehamn och njöt av en weekend på tumanhand. Väl där passade vi på att köpa på oss mängder av fin färskfångad fisk som såldes i fiskehamnen. Två affärer fanns det, Roslagsfisk och Buhres fisk, vi var inne på båda men till slut handlade vi allting på Buhres fisk. Jättefin kvalitet! Färsk rödspätta kunde vi panera och äta med klyftpotatis samma kväll, och köpte även fryst gädda, frysta fiskburgare samt torsk. Båda återförsäljarna säljer även fisk från Fogdö Lax, en mindre laxodling som finns några kilometer bort ute på Fogdö (Flora besökte odlingen på en studieresa för några år sedan). Laxen simmar i burar nedsänkta i Östersjön, odlingen är småskalig och följer svenska regler kring exempelvis antibiotika, så det känns som ett bättre alternativ på vissa sätt en den norska odlade laxen (som ibland faktiskt kommer från norska laxodlingar utanför Chile). Dock är fortfarande maten som laxen äter importerad från Sydamerika, och har en jämförelsevis hög effekt på miljön eftersom lax är en rovfisk och därför kräver mycket småfisk för att växa. Östersjön är tyvärr heller inte särskilt frisk, exempelvis brukar ju gravida avrådas från att äta för mycket Östersjöfisk, så kanske ska man inte köpa på sig jättemängder av laxen. Med det sagt köpte vi 3 stora färska laxsidor, en varmrökt och en gravad (båda vakuumförpackade) laxfiléer, och en bit paté till påskmiddagen. Det är ju inte varje dag man har vägarna förbi. De rökta produkterna röks i Grisslehamns eget rökeri och vi fick reda på att det går bra att frysa in varmrökt lax, vilket vi nu provat.

Färsk laxsida med olja, citron och timjan i ugn blir så gott!

Vi har kämpat med samvetet då vi ätit ganska mycket lax eftersom det är gott och väldigt nyttigt, exempelvis är de typerna av Omega-3 fettsyror som finns i lax väldigt nyttiga och faktiskt svåra att få i sig på annat sätt än via fet fisk (visste ni förresten att den lite gråare biten av laxen som finns längst upp mot ryggen är den som är mest rik på Omega-3, ät alltid upp den biten!!). Samtidigt är det svårt att få tag på ekologiskt odlad lax och vi vet att det vore bättre att äta fisk som inte är rovfisk för miljöns och klimatets skull. Flora har också varit involverad i ett forskningsprojekt om bland annat laxodlingar i Chile, och kan bekräfta att odlingar som inte har någon form av märkning ofta är av problematisk kvalitet, det är vanligt att fisken inte får tillräckligt bra mat, lever för trångt blir stressad och får en massa antibiotika som blir kvar i fiskköttet. Det var inte ovanligt med storskalig sjukdomsspridning i laxodlingarna heller, för att inte tala om de dåliga villkoren arbetarna som filéar fisken har).

Sist Adrian var på Coop hittade han dock faktiskt änglamarks ekologiska lax (fryst) och i färska fiskdisken när han frågade fick han bekräftat att även fisken som säljs där har ju varit fryst och tinat i butiken (vilket tyvärr tenderar att vara fallet på östkusten) och då känns det ju inte sämre att köpa fryst lax och tina den själv... Vi har också satt press på Fiskbilen som brukar komma förbi med jämna mellanrum och som stoltserar med att ha mycket MSC-märk och ekologisk fisk, men som ständigt verkar ha slut på den ekologiska laxen. De får visserligen fyra stjärnor av fem på www.klimatsmart.se, men har man aldrig grejerna hemma hjälper inte det. Se också upp för deras lite väl vältaliga försäljare som inte alltid är särskilt kunniga om sortimentet men desto bättre på att säga vad de tror att du vill höra. Fråga efter ekolaxen ni också, och fråga på er lokala butik!

Vad gäller övrig fisk som är viltfångad så är ju överfiske ett jätteproblem som egentligen måste tacklas storskaligt på exempelvis EU nivå. Se denna 4-min långa film som väl illustrerar problemen. På grund av överfisket får man kanske äta fisk lagom ofta och se till att inte slänga fisk man köpt. WWF har en fiskguide och en fiskapp som visar om det är grönt ljus (ok att äta), gult ljus (fundera, eller ät mer sällan) eller rött ljus (ät inte) på olika fiskar. Men det är inte så enkelt som vilka arter man får och inte får äta tyvärr, som ni hörde på videon är fiskemetoderna mycket viktiga i sammanhanget. Märkningar som Krav och MSC är bra, men inte perfekta. Tyvärr tillåter fortfarande båda märkningarna fångstmetoden bottentrålning, som är så hemskt dålig för havens miljö att det är nästan ofattbart. Se denna kortfilm med Sigourney Weaver för att få en snabbguide i hur illa det är. I detta sammanhang kan nämnas EU parlamentet nyligen hade en omröstning om att förbjuda bottentrålning där ett förbud röstades ner med några få ynka röster, och värst av allt är att flera av våra EU-parlamentariker säger sig ha råkat rösta fel av misstag... Det känns nästan oförlåtligt faktiskt, och värt att komma ihåg när vi snart ska rösta till EU-parlamentet i maj.

Rökta räkor, chilimajonnäs och rosépepparrökt lax.

Slutligen köpte vi också ett gäng rökta räkor därute i Grisslehamn, som visade sig vara en mycket god delikatess! Vi har haft dem i blomkålssoppa och ätit som plockmat med chilimajonnäs, kanongott var det. Angående räkor är det väl få som har undgått att höra att man inte ska äta jätteräkor (även kallade scampi, gambas tigerräkor) eftersom de är odlade på riktigt dåliga sätt i odlingar som förstör och förgiftar miljön till den grad att odlingarna ganska snart måste flytta på sig, skövlar mangroveskog och förstår lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter. En kollega till Flora har skrivit en avhandling på ämnet, i övrigt så sammanfattas budskapet på mindre än 2 minuter och mycket lättsmält (kanske aningen förenklat men inte desto mindre sant) i denna lilla video av naturskyddsföreningen. Tyvärr är jätteräkor fortfarande vanligt på många restauranger samt i sushi, vilket man bör försöka fråga efter att slippa när man köper sushi. WWF rödlistade nyligen räkor fångade på västkusten, vilket i princip innebär att man inte ska köpa färska räkor i Sverige utan enbart frysta. Även här kommer dock problemet med bifångst som togs upp i 4-minutersfilmen in, och det är ju inte så roligt att tänka på att drygt 80% av fångsten som dras upp av räktrålare slängs tillbaka (utan att ha klarat sig). Här kan man ju köpa kravmärkta frysta räkor, då visar man i alla fall vart man står och att man bryr sig om hur räkorna blivit fångade, vilket förhoppningsvis leder till bättre fångstmetoder i längden.

Vad kostade då kalaset med all fisk i Grisslehamn? Förvånansvärt prisvärt tyckte vi. Vi betalade kring 1200 kr för 3 stora hela färska laxsidor, 3 rökta/gravade vakuumförpackade sidor, 10 fiskburgare, 4 (stora) portioner fryst torsk, lika mycket fryst gädda, 4 portioner rödspätta, 400 g paté samt minst 7-800 g rökta räkor med skal. Nu kan vi ha fiskfrossa i flera månader framöver för att senare kanske satsa på annan mat. Angående den ekologiska laxen vi nämnde ovan kostade den nästan 200 kr kilot, alltså nästan dubbelt så dyrt som icke ekologisk fryst lax (men inte mycket dyrare än den "färska" laxen i fiskdisken för ca 180 kr som ju också då varit fryst innan den tinades i butiken). Även om lax är väldigt nyttigt så bör man ju komplettera laxmåltiden med gott om grönsaker och annat så vi tycker inte man behöver räkna på mycket mer än 100 g lax per portion, med andra ord kostar ekologisk lax då 20 kr per portion. Det kan man ju tycka är dyrt, men det beror ju också på vad man jämför med, och äter man vegetariskt flera gånger i veckan kanske man har råd med ekolaxen om man vill prioritera den. Det ska vi i alla fall försöka göra i framtiden!

Gå inte på julmarknads-bluffen – se upp för företaget ”Svenskt mathantverk”!

Det har blivit krispigt kallt i luften och frosten gnistrar på träden, vilket är ovanligt för Göteborg i början av december, men gör det extra stämningsfullt att gå runt på Lisebergs mysiga julmarknad denna decemberdag för några år sedan. När kylan börjar bita extra mycket i kinderna tar vi oss in i en av de olika bodarna som säljer olika former av julbetonade produkter, och trängs med många andra för att titta på korvar, sylt, honung, ostar, must, knäckebröd och julgodis. Egentligen tycker vi om att göra julmaten själva i så stor utsträckning som möjligt, men att göra egen salami, hemystad ost eller hemgjord must går utanför det vi har kunskaper i eller har tid med, liksom för många andra. Då tänker man att man kan passa på att stödja svenska producenter som brukar ha svårt att tävla mot den industriproducerade maten genom att köpa vissa produkter på marknad istället för på Coop. Visst, vi tycker det är tråkigt att det ofta inte är ekologisk korv eller sylt, som vi brukar köpa på Coop, men det kanske kompenseras till viss del av att det är småskaligt och närproducerat? Det är också förstås dyrare än i affären, men man tänker att man får något extra bra för pengarna, att det är svårt för små tillverkare att matcha effektiviteten hos en industriell tillverkare men att man kanske satsar mer på kvaliteten.

Därför blir vi lite förvånade när vi tittar på innehållsförteckningen till renkorven och ser att den innehåller mindre än 20% renkött och i övrigt mest fläskkött. Vi tittar även på älgkorven och vildsvinskorven och upptäcker samma sak. Dessutom finns det en hel del tillsatser i korven som vi inte hade förväntat oss av en småskalig tillverkare. Vi frågar den trevliga mannen som hurtfriskt bjuder ut varorna och är generös med smakproverna om detta faktum. Han skruvar lite besvärat på sig och mumlar något om att det behövs för smakens skull, att det smakar för starkt med enbart ren i korven. Vi funderar lite på detta, och diskuterar sinsemellan vad vi tycker om detta egentligen. Korvarna är rätt dyra, men visst vore det gott med lite renkorv på julbordet… Och enbärsmust vore väl lite festligt för dem som inte kan eller vill dricka öl? Men även på musten ser ingredienslistan lite nedslående ut. Till slut faller vi ändå för fasaden av gammaldags gemytlighet och försäljningssnacket och pungar ut med flera hundralappar för en korv och tre flaskor must. Men känslan av att något inte riktigt var som det skulle biter sig fast och släpper inte riktigt taget.

När så nyligen senaste numret av tidningen Hunger dimper ner i brevlådan och vi läser Mats-Erik Nilssons (författaren bakom Den hemlige kocken, Äkta vara, Döden i grytan och Saltad nota) reportage om företaget ”Svensk mathantverk” och hur de bluffar sig fram på allehanda marknader och får folk att punga ut med hutlösa summor för industritillverkad korv från Tyskland, faller allting på plats! Vi känner väl igen produkterna som vi flera gånger köpt på marknader, trots att vi brukar vara mycket noggranna med vad vi köper och försöker undvika tillsatser och köpa ekologiskt så långt som möjligt. Så grundlurade vi blivit! Genom skicklig marknadsföring som verkligen är långt över gränsen till vad som rimligen borde vara tillåtet lyckas företaget ge sken av att vara något slags paraplyorganisation för svenskt småskaligt mathantverk, vilket man alltså inte är. Visst tillverkas vissa av produkterna i Sverige, men det är vanlig fabrikstillverkning och inte någon småskalig gårdstillverkning eller det som vanligtvis brukar menas med begreppet mathantverk. Drygt 30 procent av varorna tillverkas dock enligt Nilsson inte ens av själva företaget utan köps in, bland annat från tyska fabriker som exportföretaget Astro som säljer över 10 000 ton korv per år till 25 olika länder, eller fabriken Edel som tillverkar karameller som i Tyskland säljs som exempelvis Glühwein Herzchen, medan Svenskt Mathantverk döpt om dem till ”Farmor Ediths glögghjärtan” för att få dem att verka lite sådär gammaldags idylliskt svenska. Farmor Edith som pryder många av deras produkter, är tydligen namnet på företagets VD:s farmor som levde på 1920-talet. Oklart hur hon har påverkat det tyska företagets industrirecept på godis, men tydligen är det faktum att VD:n hade en farmor som levde på 20-talet tillräckligt argument för att Svenskt Mathantverk i sin företagslogga skriver ”anno 1923”, trots att företaget tydligen grundades 1992. Detta enligt vad VD:n själv förklarar för Nilsson vid hans intervju!

Det som kanske är mest upprörande i sammanhanget är väl inte att ett företag försöker slå dunster i folks ögon för att kunna sälja sina varor till mångfaldigt högre pris än vad de egentligen skulle berättiga, utan att Livsmedelsverkets regler är så fullständigt uddlösa att de faktiskt tillåter detta. Det går alltså bra för Livsmedelsverket att ett företag säljer ”renkorv” som innehåller 17% renkött och 67% fläskkött, det går bra att sälja tyska fabriksprodukter under varumärket ”Svenskt Mathantverk” med svenska flaggan på burkarna. Det går bra att skriva ”vildhallonsylt” på burken med svensk flagga på trots att hallonen mestadels kommer från vanliga odlade hallon, och endast 30 % av hallonen är vilt plockade, tidvis i Bosnien. Och ta 169 kr kilot för hallonsylten när den egentligen är jämförbar med en sylt från affären som kostar 100 kr mindre kilot. Livsmedelsverket verkar minst sagt jobba för tillverkarna snarare än för konsumenterna om man ser till vad som får passera deras granskning!

Det tristaste av allt är att detta drabbar de verkliga småskaliga producenterna som försöker slå sig fram och får kämpa inte bara mot stora industriproducenter utan mot dylika blufföretag som konkurrerar ut dem på deras egen planhalva, genom att slå sig in på marknader och sälja industriprodukter under falsk flagg av småskalighet. Säkert har de råd att erbjuda marknaderna någon slags provision eftersom de gör sig en rejäl hacka på försäljningen, det skulle kunna förklara varför vi börjat se detta företags typiska trähyllor med "anno 1923" i liten plåtplakett på marknader över hela landet. Bara den skalan, att producera så att det räcker till större delen av landets marknader, och att kunna producera allt från korv och sylt till senap, must och karameller antyder ju att det handlar om storskalig produktion. 

Men innan man känner sig alltför maktlös i sammanhanget kan man inse att vi faktiskt kan göra något åt detta, vi och alla ni bloggläsare! Nu när vi fått upp ögonen för detta kommer det inte vara lika lätt att låta sig luras igen.  Det är dags att titta lite extra på vad man köper på julmarknaden, läsa på innehållsförteckningen och ställa frågor till försäljaren. Säljer ett stånd mängder av olika slags produkter kan det rimligen inte röra sig om något slags gårdsproduktion, verkar försäljarna ha väldigt dålig koll på produktionsprocessen kanske man också ska dra öronen åt sig. Ser ingredienslistan lite väl industriell ut kan man också utgå ifrån att den är det, och man ska aldrig låta sig luras av fasaden, hur skickligt den än är upprättad med utklädda försäljare, små tyghättor på syltburken, svenska flaggor och annat pynt.

Sen kan man faktiskt ställa krav på sin julmarknad, klaga om det är för stor dominans av detta företag och välja en marknad som har mer småskalig och närproducerad prägel. Att handla på Bondens Egen Marknad är än så länge en garanti för att man handlar från tillverkarna själva, och dessutom för att gården ska vara max 250 km bort från marknaden. Men småskaliga producenter ska ska inte behöva bli utkonkurrerade från större sammanhang som alla julmarknader som finns på Skansen och Liseberg, i storstädernas torg och längs småstädernas gågator, på olika slott med mera.  Om vi tillsammans jobbar medvetet för att stötta de verkliga småskaliga tillverkarna kan de kanske slå sig tillbaka på dessa tacksamma marknadsställen som de nuförtiden många gånger slutat sälja på. Det är ju deras produkter vi egentligen vill åt!

Och tack, Mats-Erik Nilsson, för att du oförtrutet jobbar med att avslöja matbluffarna i samhället! Vi behöver dig! Till er som vill läsa mer om denna och liknande granskning av matfusket, eller ge bort en sista-minuten julklapp till en matintresserad person, kan vi rekommendera en prenumeration på Hunger!

Påverka utbudet i din butik!

Våra ekologiska favoritprodukter, mer om dem här.

Tycker ni som vi att det är tråkigt att matbutikerna inte tar in så många sorters ekologiska varor, inte skyltar ordentligt med dem och inte satsar mer på närproducerat och på produkter utan tillsatser som håller hög kvalitet? Känns det dock som en för stor grej för att man som enskild ska kunna göra något åt? Gör som vi och skicka ett mail till er lokala butik, eller lägg en lapp i deras tycka-till låda! Det är faktiskt inte omöjligt att påverka sin lokala butik, deras kundkrets är ändå begränsad och viktig för dem. Om inte annat tvingar du dem att läsa och svara (därför bättre med mail, och smart att ställa frågor i mailet så att de tvingas svara) och det innebär att det blir någon slags diskussion på butiken om frågan. Det är också bra att vara trevlig och även ge beröm för det ni uppskattar hos butiken, så att inte brevet blir för gnälligt utan ger ett intryck av att vara från kunder som i grund och botten vill handla hos dem.

Såhär skrev vi till vårt lokala Coop:

Hej Coop Märsta,

Som nyinflyttade till Märsta vill vi uttrycka vår uppskattning för Coop, som är den enda butiken i närområdet som har ett bra ekologiskt sortiment. Vi uppskattar verkligen att det finns ekologiska alternativ av nästan allting, att det finns Bosarpkyckling och Änglamarks mjölk. Mer av sådant!

Vi saknar dock att kunna köpa ekologisk lax, ekologiskt osaltat smör (varför skulle man inte vilja ha ekologiskt smör när man bakar, eller till bebisar som inte ska ha salt smör?) och ekologisk fullkornspasta. Ofta finns produkter som är nyttigare inte som ekologiska (t.ex. ryggbacon, fullkornspasta etc.) och ofta tvingas man välja utländska varor om man vill ha ekologiskt (t.ex. honung), vilket också är tråkigt. Vi vill också gärna se mer av mindre producenter och närproducerat. Har ni några planer på att ta in mer av detta?

Slutligen skulle det vara roligt om det fanns lite mer säsongsgrönsaker och ni kanske hade en särskild hylla med grönsaker i säsong. Det är så tråkigt att aldrig kunna köpa sockerärtor eller haricots verts eftersom de alltid kommer från Kenya, även när de är i säsong här hemma i Sverige! För oss så spelar det ingen roll om det är billigt, saker som flugit onödigt långt går bort helt enkelt, hur gärna man än skulle vilja äta det. Det är därför också bra om det står klart och tydligt på all frukt och grönt var de kommer från. Tidigare när ni hade vanliga prislappar i butiken kunde man lätt hitta de ekologiska alternativen i och med att prislappen var grön. Nu när ni bytt till digitala prislappar är det svårare att direkt hitta ekologiska varor. Det vore därför bra om ni märkte ut dem på hyllkanten på något sätt, eller om ni kanske även samlade exempelvis alla ekologiska kylvaror i en kyldisk. Vore det möjligt för er att göra?

Hälsningar,
era trogna kunder

Flora och Adrian