Chiligryta -perfekt storkok!

Efter önskemål av en bloggläsare tillika Adrians barndomsvän kommer här recept på en Chiligryta som Adrian lagade när han var inneboende hos vännen i fråga i två månader för några år sedan. Grytan, som blev populär hos vännen går nu under namnet "Adrians gryta", men är en vanlig chili con carne som med lätthet kan omvandlas till en chili sin carne (con carne betyder med kött på spanska och sin carne betyder då utan kött).

Vi brukar göra ett riktigt storkok av denna chili som passar perfekt som matlåda och går även att frysa eftersom den är lika god uppvärmd som färsk! Underbart att ha god och nyttig mat som man kan värma en dag då det är lite ont om tid. Grytan har fler fördelar - den är billig (eftersom ingredienserna är relativt billiga och det blir jättemycket mat), nyttig eftersom den innehåller mycket grönsaker, uppvärmd tomat (lykopen) och baljväxter, ja bara nyttigheter egentligen och är lätt att göra en god vegetarisk/veganvariant på. Till på köpet är grytan, bara av farten, helt fri från laktos, gluten, ägg och tillsatser.

Imorgon påbörjar vi sista etappen i vår köksrenovering, och vi kommer inte kunna laga mat i köket på 4 dagar - därför har vi nu fixat mat som går att värma i micron. Bilder på köket kommer när det är färdigt!

Inte kan väl småbarn äta en chiligryta som ni haft cayennepeppar i, tänker ni kanske? Inga problem. Ifall grytan blivit lite för stark så rör vi ner lite matyoghurt i Frejas portion. Detta brukar funka utmärkt för oss, vi får bara se till att Freja inte märker att vi gör detta, för hon har fått för sig att hon inte gillar yoghurt. Om vi rör ut det ordentligt så att yoghurten inte syns utan grytan bara blir ljusare i färgen så äter hon dock med jättegod aptit!

Adrians chili con/sin carne
20 portioner (ungefär, vi fick 2 stora grytor)

Rapsolja
4 lök
6 klyftor vitlök
1 kg köttfärs (eller uteslut köttfärsen om du vill ha vegangryta  - svamp och bönor räcker gott och väl som proteinkälla, men då blir det färre portioner om du inte ökar resten av ingredienserna!)
2 paprikor (1 röd, 1 grön), grovhackad
1 zuccini, grovhackad
250 g skogschampinjoner, skivade
3 morötter, grovrivna
1 stor burk majs
6 burkar bönor, gärna olika typ vita, små svarta, kidneybönor
5 tetror/burkar tomatkross
4 msk tomatpuré
Svartpeppar
1 färsk chili, eller chilipulver efter smak
Cayenne ifall du vill!
Paprikapulver 2 msk
Timjan och/eller oregano, flera msk
1-2 tsk salt, efter smak samt gärna buljong, t.ex. lantbuljong eller köttbuljong
Ev. yoghurt till servering (se tips angående barn ovan)

OBS - chili är en perfekt "rest"-gryta - ha i rester av grönsaker som du har kvar i kylen och anpassa receptet efter vad du gillar. Tycker du om lök och vitlök - ha i mer! Gillar du inte för mycket bönor - ha i mindre. Det finns inga givna proportioner, det enda viktiga är att du späder med tillräckligt med tomatkross för att grytan ska bli lite lagom simmig (se bild med grytorna för ungefärlig konsistens) utan att bli för vattnig/sopplik, samt att du kryddar ordentligt vilket kan regleras genom att provsmaka och ha på mer ifall det känns för tamt. Tänk på att det är lätt att krydda mer på slutet så börja ganska försiktigt med både salt och chili/cayenne. Om det känns lite smaklöst så är det ofta salt som saknas!

Gör så här:
Fräs lök i olja i några minuter, ha i köttfärsen och se till att det blir genomstekt. Ha på vitlök, paprikapulver och chili samt skivade skogschampinjoner. När allt detta blivit brynt så tillsätt tomatkross och buljong, salt, peppar, tomatpure och koka upp samtidigt som du har i fler av grönsakerna allteftersom du hackat färdigt dem: zuccini, paprika, majs och morot. Låt grytan puttra tills grönsakerna är mjuka, tillsätt sedan bönorna och puttra 10 minuter till, smaka och tillsätt ev. mer av olika kryddor. Det är viktigt att röra om lite då och då så att det inte bränner fast i botten och så att smakerna blandas ordentligt. Tänk också på att skölja av majs och bönor i kallvatten, häller man såhär mycket bönor/majs direkt från burken ner i grytan blir det annars lätt "burksmak" på hela anrättningen. Servera gärna med råris eller gott grovt bröd och lite matyoghurt till dem som vill ha lite mildare gryta!

Lyxmiddag på 1909, Sigtuna Stads Hotell

Igår var vi på riktig lyxmiddag - Adrians födelsedagspresent till Flora var en middag på Sigtuna Stads Hotell - 6 rätters avsmakningsmeny med vinpaket. Sådant här älskar vi att göra, dels för att det är mysigt att äta en riktigt långsam middag tillsammans samtidigt som det är häftigt att få testa på vad en riktigt bra, inspirerad kock kan hitta på med säsongens läckerheter och vilka intressanta viner de väljer till maten. Nu satt mormor och morfar barnvakt och det hela var mycket smidigt eftersom vi bor 10 min från Sigtuna och fick skjuts fram och tillbaka. Restaurang 1909 på Sigtuna Stads Hotell är en riktigt lyxig restaurang, så förväntningarna var höga, och de kom knappast på skam.

Det visade sig att 6-rättersmenyn snarare var 9 rätter om man räknar med alla extrarätter man fick in lite som bonus. Vi fick till exempel först en mycket god hummersoppa, med kraftig hummersmak och tre sorters hembakat bröd, fantastiskt goda.

Första rätten var en regnbågslax, rullad i torkade örter, med lite rengbågsrom, en liten liten rökt fena med citronkräm, en krispig inlagd gurka, och lite kavringskrisp. Allt var litet och gulligt, och mycket smakrikt, särskilt den rökta fenan var spännande. Till detta fick vi vårt första vin, som faktiskt var det godaste på hela middagen enligt oss, ett Riesling Tradition, Domaine Barmés Buecher från Alsace i Frankrike. En mycket frisk och smakrik Riesling, definitivt något vi tänker leta efter på systemet.

Nästa rätt var halstrad gösfilé från Hjälmaren med hjärtmusslor, musselskum och rödbetor med pepparrotskräm. Här tyckte vi att fisken var mycket god och väl tillagad, med goda musslor och jättegott skum, medan rödbetorna också var mycket goda men alldeles för kraftiga i smaken till den milda fisken. Det gick inte så bra ihop helt enkelt, helst skulle man äta fisk med musslor och skum tillsammans och rödbetor helt separat, och det kändes som att betorna kommit med bara för att de var i säsong för tillfället. Vinet de hade valt till var otroligt milt, på gränsen till platt, för att fiskens smaker skulle komma fram, vilket fungerade bra till fisken men återigen inte till rödbetorna. Vinet blev ingen favorit, det var en vit Tokaji (Zoltán Demeter) från Tokaj i Ungern.

Fjärde rätten (om man räknar amuse bouchen) var så ankleverterrin med krisp på anklår, lite brioche (finare namn på smörstekt vitt bröd), valnötter och svartvinbärsmarmelad. Detta var en riktig hit, smakrikt och mycket gott och välkomponerat, smakerna formligen exploderade i munnen i olika sensationer. Vanligtvis brukar man ha ett desservin till anklever, men eftersom detta var bara i början av måltiden så hade de valt ett sötare starkvin till - Macvin Rouge från Chateau d'Arlay i Jura i Frankrike. Ett gott vin som var spännande till anklevern.

Som paradrätt kom sedan en vildand (se upp för hagel eftersom den är vildskjuten påpekade servitrisen, men vi påträffade inga sådana) med pumpapurée, picklad pumpa och pumpakärnor samt lavendelblommor. Helt fantastiskt gott och mört kött, pumpan passade utmärkt till och lavendelblommorna bestod a pyttesmå strimlor som smakade otroligt mycket lavendel. Vinet till denna var väldigt spännande eftersom det var ett orange vin, gjort på gröna druvor där man låtit skalen jäsa med länge i processen och därmed fått fram en orange färg. Vi satt länge och funderade på vad vi tyckte att vinet doftade, det var något mycket karaktäristiskt...  till slut kom Adrian på det - surkål! Entydig doft av surkål, var vi rörande överens om. Hm, tyckte sommelièren när vi påtalade detta, hon tyckte det doftade rosmarin och apelsinzest. Detta var då ett Ponka, från Paraschos i Venezia Giulia i Italien.

Tummen upp för vildanden med det spännande orangea vinet!

Nu började vi bli mätta, och då passade det bra med säsongens utvalda gårdsost, som just nu var en kittost från Medelpad, till vilken serverades ett vitt vin, en Fürmint Lapis från Királyudvar, återigen i Tokaj i Ungern.   Både vin och ost var gott, men inte jättespeciellt. Efter osten fick vi en -förefterrätt som inte stod på menyn - lite nyponsoppa med kockens vaniljglass och en liten mandelbiskvi för att rensa smaklökarna inför efterrätten.

Efterrätten så var en blåbärssorbet med citroncurd, laktritskräm och en violmacaron (liten kaka). Vi som älskar lakrits tyckte både violmacaronen och lakritskrämen var himmelskt goda, och passade jättebra till citroncurd, samt till dessertvinet som var Pomele från Falesco i Lazio, Italien. Blåbärssorbeten med färska blåbär till var också jättegod, men gick inte riktigt ihop med resten av desserten tyckte vi. Vinet i sig var inte heller jättespännande utan mer välkomponerat till maten.

Efter denna måltid tog vi så kaffe i salongen och fick där in ett litet glasfat med hemgjorda minibakelser till - se bild. Rejält ompysslade blev vi med andra ord, men det kostar ju också därefter, och 1909 är verkligen inget billigt ställe. Men så gör man kanske inte något sådant här så jätteofta. Efter drygt 3,5 timmar ringde vi så efter skjuts och raglade iväg längs Sigtunas huvudgata, mätta, belåtna och glada i hågen. Skål!

Till vänster: Kakfat med chokladbollar, biskvier och dammsugare!

Inlagda päron med ingefära, lime, mynta och vanilj

Vi fick ju ett päronträd på köpet när vi flyttade in till vårt hus tidigare i år, och nu har det blivit dags att skörda frukterna av det! Det blev riktigt mycket päron på trädet, en hel stor korg full, men en del av dem blev inte helt mogna tyvärr. Många är saftiga och goda även om de är lite hårda, men knappast alla...

Vi bestämde oss därför för att testa att lägga in de som inte är så mogna för att ha som dessert under hösten och vintern. Receptet är ett urklipp ur en gammal Ica Buffétidning för flera år sedan. Vi gillar ingefära och har dessutom en massa mynta kvar i trädgården, så det kändes som ett lämpligt recept att testa. Vi har också lyxen att ha riktigt god vaniljstång från Bali hemma, fick en hel bunt av Floras föräldrar när de varit ute och rest och vilken kvalité det var på den vaniljstången, mjuk och aromatisk! Har ni bloggläsare egna recept på inlagda päron får ni gärna dela med er, vi har stora delar av skörden kvar!

Vill ni ha recept på äppeldjem, krusbärs- och rabarbersylt, eller andra recept på vad man kan göra för gott av frukter och bär från trädgården, kika på etiketterna sylt eller inläggning.

Freja fick sitta med i sin stol i köket medan vi gjorde päronen och fick känna, smaka och lukta på päron, ingefära, limeskal, mynta och vanilj. Mycket spännande tyckte hon! Inte för att hon är så intresserad av just den här maträtten, men vi märker verkligen att det ger resultat på intresset för maten och aptiten när hon fått känna, lukta och smaka på ingredienser och att vi pratat entusiastiskt om maten medan vi lagat den. Det är vår förhoppning att vi kommer kunna förebygga matstrider och att hon kommer att tycka om många olika sorters mat om vi håller på på det här sättet, återstår att se hur väl det kommer fungera.

Inlagda päron i en lag av ingefära, lime, mynta och vanilj.

Blir 2 st burkar á 2 liter

1 kg päron
7 dl vatten
40 g ingefära
1 vaniljstång
4 dl socker
1 lime (skal och juice)
myntakvistar

Skala päronen, kärna ur med urkärnare/kniv, dela och förväll i kokande vatten i ca 10-15 minuter tills de känns lätt mjuka. Ta upp med hålslev/häll av i durkslag.

Gör under tiden lagen: strimla ingefäran, skala limen och pressa ur saften. Koka upp vattnet, tillsätt ingefäran, skal och saft av limen, sockret och den urskrapade vaniljstången med frön.

Se till att dina glasburkar är väl rengjorda och varma (värm i ugnen på 100 grader i några minuter). Lägg de avrunna halverade/kvartade päronen i burkarna, häll över lagen, tryck ner några myntakvistar i varje burk. Färdigt!

När desserten ska dukas fram, servera päronhalvorna med vaniljglass (eller havreglass för intoleranta) och skeda över av den goda lagen.

Isländska specialiteter!

Vi kom precis igår hem från en resa till Island - Flora var på konferens torsdag-fredag förra veckan och Adrian och Freja hängde med och gjorde utflykter under tiden, varefter vi turistade lite hela familjen under helgen. Vi hade otrolig tur med vädret, strålande solsken fem dagar i rad, dock kallt förstås.

Maten på Island reflekterar verkligen landets nordliga, isolerade läge. Färsk fisk i olika former dominerar menyerna, liksom lamm (det finns mer än dubbelt så många får som människor på Island!). Grönsaker och frukt är tyvärr svårodlat där, och det som finns i affärerna är alltid importerat långt bortifrån och tämligen omoget och smaklöst. Faktum är att om det inte vore för blåbär så skulle islänningarna förr i tiden fått skörbjugg - de var tvungna att tugga på ett slags gräs för att få i sig C-vitamin vissa tider på året. Idag finns ett strålande undantag till långväga grönsaker - nämligen isländska körsbärstomater, odlade i växthus som drivs med geotermisk energi, som smakar helt fantastiskt. Vi besökte faktiskt ett aktivt geotermiskt område, där ånga steg upp från marken lite varstans och varma källor bubblade fram, helt otroligt att se! Där hade de byggt en stad (Hveragerdi) som hade i princip gratis uppvärming och varmvatten, och många växthus.

Växtligheten på Island domineras av lavar och mossar, med lite torrt gräs här och där, så getter och får är bättre lämpade husdjur än kor. Dock finns det ändå en mindre uppsättning tåliga isländska mjölkkor, och mjölkprodukter är också ett mycket viktigt inslag i isländarnas diet. Mycket intressant i det sammanhanget är Skyr, en slags isländsk yoghurt som görs på skummjölk med yoghurtkultur och som funnits där sedan vikingatiden. I tillverkningsprocessen filtreras mjölksocker bort och mjölkproteinet koncentreras, därför är Skyr extremt proteinrikt (16g protein/100g Skyr) och nästintill fettfri. Jättegott, finns som en slags mycket tjock yoghurt, både naturell och med tillsatt sylt, samt som en smaksatt drickyoghurt. Vi åt Skyr till frukost varje morgon och drack Skyr till mellanmål - även Freja gillade det! Faktum är att Skyr nyligen lanserats i Sverige som ett nyttigt och proteinrikt mellanmål - dock är det tillsatt socker i de smaksatta varianterna och fruktsmakerna är "förbättrade" med "naturlig arom". Fortfarande är dock sammansättningen på detta bättre än många andra på språng-mellanmål, så testa gärna!

Vi åt på flera spännande restauranger i Reykjavik (utanför huvudstaden tenderar dock maten att bestå av föga inspirerande snabbmat - islänningarnas matkultur är ganska amerikaniserad på det sättet tyvärr). Bland annat testade vi Isländska tapas på Tapas House vid hamnen - bland annat mycket god marinerad Puffin  (Lunnefågel), carpaccio på rökt lamm, fantastiskt god saltad torsk och till efterrätt - skyrpizza med glass och blåbär (se bild). Sista kvällen lyxade vi på en restaurang som hette Vegamot (på en tvärgata till Laugavegur) och som serverade asiatiskt inspirerad torskfilé med couscous och en fantastiskt god lammfilé (se bilder!). Efter denna kött-,fisk-och mjölkstinna resa kom vi så hem med en kraftig längtan efter grönsaker och frukt! Freja, som vanligtvis är skeptisk till kött och fisk och mest äter grönsaker och frukt blev mer och mer skeptisk till maten och slutade nästan helt att äta de sista dagarna, hon verkade hjärtligt trött på skyr och bananer. Vi blev lite oroliga när hon matvägrade nästan helt sista dagen, men sen vi kom hem har aptiten kommit tillbaka som tur var.


Som en extra kuriosa kan nämnas att det verkar gå att göra ett isländskt ord av de flesta svenska ord genom att lägga till ett -ur - så det var allt från denna gång från Adrianur, Florur och Frejur... :)

Torskrygg med couscous













Grillad lammfilé med skysås och grönsaker

Italiensk bönsoppa med lyxiga krutonger

Idag gjorde vi en riktig favoriträtt - italiensk cannelinibönsoppa med lyxiga krutonger (extra allt!). Soppan blir jättegod och mättande, och eftersom den bara består av lök, bujong och bönor så kan man lyxa och göra en fantastisk krutongmix med pinjenötter, parmesan och basilika! Bönor lök och och nötter är supermat och soppan blir krämig helt utan feta mjölkprodukter! Det är ett recept vi hittade i DN för flera år sedan och som hängt med sedan dess och bättrats på i olika omgångar. Man kan med fördel göra en stor portion soppa (den är mycket snabblagad!) och sedan göra färska krutonger varje gång man äter soppan. Se upp - man blir lätt proppmätt om man äter för snabbt eftersom det är mycket bönor i soppan och man blir mättare än man först tror! Freja tyckte mycket om att äta krutonger som blivit uppblötta i soppan och plockade gärna med pinjenötter, basilika och bönor.

Krutonger gör man gärna på gamla brödrester av t.ex. surdegsbröd. När brödet hemma börjar bli torrt brukar vi tärna det och lägga i en fryspåse och frysa in, för att sedan fylla på i påsen allteftersom. När man sedan ska ha krutonger är det bara att hälla rätt i stekpannan från fryspåsen eftersom det tärnade brödet tinar snabbt!

Italiensk bönsoppa med krutonger, pinjenötter, parmesan och basilika 
6-8 portioner

3 lök
3-4 klyftor Vitlök
1 tsk salt
Olja (gärna rapsolja till stekningen)
8 burkar bönor (blanda gärna cannelinibönor och ca 2 burkar stora vita bönor)
1,6 liter vatten + buljong (vi gillar Renée Voltaire lantbujong, 3 msk av den)
Svartpeppar, citron
Färsk basilika, 1 stor näve

Krutonger (gör färska krutonger till varje måltid!)
till 4 pers
Ca 1-1,5 skivor bröd/person
Olivolja
2-3 klyftor vitlök
Ca 20 g pinjenötter/person
Parmesan (uteslut för mjölkfri/vegan)
stor näve basilika

Fräs tärnad lök i olja, pressa i vitlök och fräs i någon minut. Häll på vatten, tillsätt buljong och väl sköljda bönor samt salt. Koka upp och låt puttra ca 10 minuter. Stäng av plattan och låt gärna svalna lite medan ni tillsätter citron (kanske 1/2 citron, smaka av så det blir lagom surt), svartpeppar och en rejäl näve färsk basilika. Mixa lite slarvigt med stavmixer i grytan så att de flesta bönor sönderdelas men en del förblir intakta. Smaka av.

Gör krutongerna medan soppan kokar eller värms upp - tärna bröd och stek på låg värme i rejält med olivolja (brödet suger åt sig oljan och blir krispigt, plus att pinjenötterna, parmesanen och oljan är det enda fettet i maträtten, olivolja är ju dessutom så nyttigt att man gärna ska äta ca 2 msk om dagen). Pressa i vitlök efter smak i stekpannan medan du steker krutongerna. När krutongerna fått färg, ha i pinjenötterna i stekpannan och rör om tills de också fått lite färg. Blanda krutongerna med riven parmesan och strimlad basilika, blanda dock i en skål eftersom parmesanen annars lätt geggar fast i stekpannan. Servera soppan med de varma krutongerna!

Övrigt: soppan är vegetarisk. Man kan göra glutenfri soppa genom att välja glutenfritt bröd, och mjölkfri/veganvänlig soppa genom att välja bort parmesan samt kontrollera buljong och bröd.

Köttfilosofi - tankar kring hållbar köttkonsumtion

Vi håller på och förbereder oss för en kortare resa och äter upp rester i kylen, därför blir det tyvärr inga recept denna vecka på bloggen! Passar istället på och diskuterar lite om matfilosofi som ligger oss varmt om hjärtat, och tänkte börja med kött. Idag fick vi köttlådan vi beställde förut (se detta inlägg). De skulle leverera i Uppsala och Stockholm och eftersom de åkte förbi Märsta fick vi levererat hit, åkte och mötte dem vid Coop bara 5 minuter bort - smidigt! Snyggt och prydligt förpackat och uppmärkt med vilken styckningsdetalj det är (mycket viktigt), var djuret är fött, uppvuxet, slaktat och styckat. Köpte lite extra korv till samt ett paket lammentrecote. In i frysen med alltihop!

Vår köttfilosofi består av fyra principer som vi tycker är viktiga när vi nu bestämt att vi vill äta kött:

1. Endast kravmärkt kött (fast vi gör undantag för mindre gårdar där vi själva kan besöka och resonera med ägarna om hanteringen, eftersom Kravmärkning kan vara dyrt och kostsamt och inte är en perfekt märkning på något sätt). Det finns många anledningar till att det är viktigt för oss, dels att bidra till bättre djurhållning (som Krav även om det inte främst fokuserar på djurhållning åtminstone bidrar till), bidra till att man inte använder bekämpningsmedel i djurproduktion (eftersom de får ekologiskt odlad mat) och att man tar tillvara gödsel och strävar mot ett oberoende av fossila bränslen, bidra till mindre antibiotikaresistens och mindre antibiotika i maten och i naturen genom att man inte ger antibiotika i förebyggande syfte, bidra till att djuren äter ett mer naturligt foder (naturbeteskött - att kor äter främst gräs t.ex. istället för kraftfoder), bidra till att köttet får en bättre fettsammansättning (köttet får mer Omega-3 fettsyror om korna äter gräs), mm. I Sverige har vi bra regler kring köttproduktion jämfört med de flesta andra länder, och alla bönder har krav på sig att ta tillvara gödsel och inte ge antibiotika i förebyggande syfte. Dock tycker vi att vi genom att välja Kravmärkt visar att detta är frågor som är viktiga för oss, vilket förhoppningsvis bidrar till strängare regler för all djurproduktion. Vill ni bli övertygade om att djurhållningen i de flesta fall är riktigt illa - läs t.ex. "Döden i grytan" eller "Matens pris" - se länklistan intill.

2. Hålla en relativt låg köttkonsumtion - anledningarna till detta är också många, främst att det inte är hållbart att alla äter jättemycket kött på jorden. Det finns faktiskt, i motsats till vad många tror, tillräckligt med resurser i världen för att föda en befolkning på 10 miljarder (mer än så verkar det inte som att vi blir enligt prognoserna), men då kan alla inte äta massvis med kött. Forskarna är också rätt överens om det inte heller är hälsosamt att äta för mycket kött, utan man mår bra av en balanserad kost där man äter även andra typer av protein samt grönsaker, kolhydrater och fett. Det är inte lätt att veta vad som är en hållbar köttkonsumtion, men en siffra som SLU-kollegor har kommit fram till (se bland annat boken Mat och Klimat, länk här intill) är mellan 20 och 40 kg/person/år. I Sverige har köttkonsumtionen istället ökat med 50% de senaste 20 åren till - håll i er - 86 kg/person/år!! Det är helt klart en ohållbar och ohälsosam nivå på den konsumtionen. Vi försöker satsa på 50 g kött per dag i genomsnitt (vissa dagar blir det helt vegetariskt, vissa dagar blir det kanske en större köttbit) - det blir ca 18 kg/person/år, vilket känns bra för oss. Nu väger vi inte köttet på våg eller så, men vi försöker tänka i dessa banor och det är ganska lätt att uppskatta på ett ungefär hur stora portionerna är trots allt.

3. Äta olika delar av djuret - inte bara filé och kotlett exempelvis. Vi försöker köpa ett helt eller halvt djur med lite olika styckningsdetaljer och göra grytor, soppor och stekar samt använda färs. De "fina" bitarna av djuren är ju bara en liten del av hela djuret, och det känns rimligast att främst att äta andra delar av djuret till vardags och äta "finbitarna" när det ska vara lite extra festligt någon gång ibland. Säkert finns det också hälsoeffekter av att äta blandat även här, där man får i sig olika saker från olika slags kött, även om det inte forskats mycket på detta än.

4. Försöka köpa närproducerat och i säsong, samma som med grönsaker. Med kött köper vi gärna mycket på en gång och fryser in och då är det roligast om man själv kan bege sig till gården och få en känsla av vart maten kommer ifrån. Det finns säsonger även för kött - exempelvis är hösten den naturliga säsongen för lamm och även förstås för vilt, liksom senvåren är säsong för kalv. Om man fryser in kan man ju äta även lamm till påsk exempelvis, bara det inte prompt ska vara färskt då.

Detta är alltså våra fyra kött-principer som vi försöker hålla oss till. Man skulle förstås kunna ha fler och andra principer, men dessa är viktigast för oss. Man kan förstås välja bort kött helt och hållet, och äta helt vegetariskt eller bli vegan. Vi ser dock inget egentligt etiskt problem med att äta kött, plus att vi tycker det är gott förstås, utan problemen är främst dagens djurhållning och dagens höga köttkonsumtion - och dessa problem jobbar man på att komma tillrätta med om man stödjer ekologiskt och försöker hålla en lägre nivå på konsumtionen. Vi vill därför stötta just utvecklingen mot detta. Det är ett faktum att mycket av det svenska köttet är en biprodukt av mjölkproduktionen, och därför behöver ju inte alla vara vegetarianer, även om det är långt ifrån ett problem idag förstås. Veganer löser ju detta dilemma genom att inte äta animaliska produkter alls, men i Sverige idag är det verkligen svårt att vara vegan, både när man ska äta ute och ifall man vill äta grönsaker i säsong. Nä, ifall vi bodde i Indien eller kanske i Kalifornien eller Kapstaden så skulle vi kunna vara veganer, men här i Sverige känns det för svårt. Även om djurhållningen kan lämna övrigt att önska även på Kravgårdar så finns det problem med allting och man kan inte använda att något inte är perfekt som ett argument för att inte göra så bra man kan under tiden, anser vi. Vi använder inte heller olika "ersättningsprodukter" för att försöka ersätta kött (t.ex sojafärs). Detta för att att sojaproduktionen i sig är problematisk och vi känner att eftersom vi ju äter kött så behöver vi inte ersätta det med något när vi lagar vegetariskt, utan äter då gärna ärtor, bönor, linser, svamp, ost och mjölkprodukter som proteinkälla (plus att vi inte tycker ersättningsprodukterna är särskilt goda...).

Det finns också olika åsikter om vilka djur man ska äta mer av än andra, men här är forskningen än så länge ganska kluven. Det finns mycket som talar för att nötkött orsakar den största påverkan på naturen och den värsta klimatpåverkan. Samtidigt är kor gräsätare och betar oftast på marker som inte kan användas för jordbruk, så det känns som ett större energislöseri att äta djur som gris och kyckling som äter mat som vi själva skulle kunna äta direkt istället. Svenskt naturbeteskött bidrar till öppna landskap och biologisk mångfald och är en viktig del av ett ekologiskt jordbrukssystem där korna bidrar med gödsel. Kyckling och gris får ofta foder som baseras på soja, vete, majs och andra grödor som man behöver odla på fält där man istället skulle kunna odla mat till människor. Kycklingproduktionen är riktigt hemsk på många olika sätt, och tyvärr kan ekologisk kyckling nästan vara svårt att hitta - men jag rekommenderar verkligen alla att testa en Bosarpskyckling om ni inte har gjort det. Det är jättegott och otroligt drygt eftersom köttet har en helt annan kvalité i och med att kycklingarna fått leva mycket längre, fått röra på sig och äta upp sig långsamt - man kan tycka att det är dyrt men det har hänt att en enda kyckling blivit 8 portioner mat. Hellre lite mindre kött men av god kvalité är ju vår devis. Och eftersom det finns ganska lite efterfrågan på ekologisk kyckling och fläsk (förutom på julskinka tydligen...) så känns det också viktigt att stödja den produktionen. Lamm slutligen är troligtvis det allra bästa i köttväg - de betar ju också gräs och lever ganska naturligt jämfört med andra slaktdjur, plus att de har mindre klimatpåverkan. Många har fördomar om att lamm skulle smaka dåligt eller smaka kofta - då har man inte testat fint ekologiskt lammkött av bra kvalité tror vi.

Sedär, det blev en ganska lång utläggning om detta, nu är vi nyfikna på er bloggläsares reaktioner och egna idéer kring detta!

Lammfärsbiffar med trattkantarellsås

Lammfärsbiffar, ugnsgrillade potatishalvor, trattkantarellsås
och ångkokt broccoli. Servera gärna lite extra svartvinbärsgelé till!

Vi har Adrians kompis på besök från Göteborg ikväll och skulle fixa lite extragod fredagsmiddag. Kompisen uppskattar en klassisk kött-potatis-och-sås-måltid, så vi bestämde oss för att göra slut på vår sista lammfärs och göra lammfärsbiffar med fetaost, ugnspotatis och en favoritsås på trattkantarell som blir jättegod med ingredienser som grönpeppar, dijonsenap och svartvinbärsgelé.

Biffarna gjorde vi på lammfärs, vitlök, salt, peppar, rosmarin, lite ströbröd, ett ägg och så petade Adrian in en bit fetaost i mitten på biffen (bild nedan på Adrian som fixar biffen :). Stekte i några minuter på varje sida i stekpanna med smör/olja. Blev mycket gott!

Såsen funkar till mycket, särskilt till vilt, och är en lyxig sås som vi serverat på julafton bland annat. Här kommer såsreceptet:

Adrian fixar biffen!

Trattkantarellsås
4 portioner

300 gram färska trattkantareller
1 st  vitlök
3 msk smör

1 msk vetemjöl
ca 2 dl vatten (sky)
2 dl vispgrädde
2 tsk mortlad hel grönpeppar
2 tsk dijonsenap
1,5 msk kalvfond eller annan bujong (vi har kokat en egen på hjortben vi hade förut)
1 msk kinesisk soja
1 näve hackad persilja
1 msk svartvinbärsgelé

Hacka svamp, låt puttra i en stekpanna och häll bort av vattnet som kommer ur svampen, spara och tillsätt senare. När svampen är urvattnad, fräs den i lite smör och pressa i vitlök. Späd med svampvattnet och ev. steksky från biffar och vispgrädde, strö över mjölet och rör om tills det börjar puttra. Tillsätt grönpeppar, senap, fond, soja och persilja. Låt koka ca 5 minuter. Tillsätt därefter gelén. Servera!

Noggrannhet kontra tidseffektivitet

Vi har upptäckt att de flesta gånger som det blir meningsskiljaktigheter i köket angående hur man ska göra någonting så handlar det om en grundläggande skillnad i våra personligheter (som för övrigt går igen i de flesta andra sammanhang): Adrian vill göra allting noggrant och ordentligt, strävar mot perfektion, medan Flora vill göra saker så tidseffektivt som möjligt, strävar mot att hitta punkten där något blir bra utan att det tar för lång tid. Dessa personlighetsdrag har för oss på var sitt håll fungerat utmärkt – Adrian som är elektroingenjör måste sträva mot perfektion på jobbet – är det minsta tecken fel i en kod så fungerar inte programmet. Flora som är forskare och jobbar med intervjuer kan aldrig få till en helt perfekt intervju eller skriva en perfekt artikel, hon måste hitta balansen mellan att det blir bra och hur mycket tid hon lägger ner på det. När vi ska göra något tillsammans blir dock detta lätt ett problem – Adrian tycker Flora är slarvig och Flora upplever att Adrian är långsam. Man mäter lätt den andres prestation via sina egna kriterier och därför har Flora svårt att uppskatta att något blir perfekt, eftersom hon stör sig på att det tog så lång tid. Adrian har å sin sida svårt att uppskatta att något blev snabbt och effektivt gjort, när han stör sig på att resultatet inte blev 100%.

Hur gör vi då för att komma runt detta problem och fortfarande kunna laga mat tillsammans i någorlunda harmoni? Det är förstås något som stötts och blötts hos oss under årens lopp. Vi har kommit fram till några saker:

1 – ingen av oss har ”rätt” – vi gör saker på olika sätt och det finns för- och nackdelar med båda sätten. Det är inte meningsfullt att diskutera vem som gör rätt eller fel, däremot kan ena sättet vara mer lämpat för vissa sammanhang än andra. Ska man dra om en elkabel är det kanske värt att det tar så lång tid som det behöver ta för att bli perfekt gjort, eftersom problem med elen är ganska jobbigt. Ska man däremot laga mat, som man behöver göra varje dag och där tidsaspekten ofta är viktig så kanske det är värt att offra perfektion för tidseffektivitet. Det blir med andra ord ofta Adrian som får kompromissa här, även om det inte alltid blir så. Vissa typer av mat, som man gör mer sällan, är däremot mer lämpande för Adrians approach – t.ex. sushi, eller chokladpraliner. Då får man kanske se till att planera för att det ska ta lång tid så att inte Flora står och tittar på klockan och hoppar av otålighet i onödan.

2 – bara att man förstår hur den andra fungerar gör att det blir lättare. Man inser att den andra inte är slarvig eller seg bara för att irritera en, utan för att det är så den gör saker. Det hjälper en också att försöka fokusera på det positiva i den andres sätt att vara – för allt blir ju lättare om Adrian förmår uppskatta att Flora är effektiv och Flora uppskattar att Adrian är noggrann. Här hjälper det förstås ännu mer om man visar uppskattningen tydligt – och säger ”vad snabbt det gick!” (till Flora) eller ”vad bra det blev!” (till Adrian). 

3 – båda ska kompromissa åtminstone lite. Det är sällan rimligt att det blir helt och hållet som den ene vill. Båda kan försöka gå några steg för att mötas på mitten. Ofta upptäcker man då också att det kan finnas fördelar med den andres sätt att göra saker. Exempelvis har Flora försökt vara lite noggrannare i köket och släppa lite på tidsoptimeringen och upptäcker att det faktiskt blir färre små olyckor, spill och kladd när man tar det lite piano. Adrian å sin sida har försökt släppa på perfektionismen och har upptäckt att det inte spelar någon större roll hur bitarna i grytan är hackade och att det är skönt att maten blir färdig innan alla flippar ur av hunger.

Det var det vi hade att dela med oss av parmatlagnings-visdom för idag! Ni kära bloggläsare får gärna själva komma med egna analyser av vad som är olikheter i era parrelationer och hur ni gör för att få bukt med dem. Finns det några ”kan inte slappna av om det inte är någorlunda uppstädat först” vs. ”livet är för kort för att städa hela tiden” eller några ”bacillskräck” vs ”lite skit rensar magen” par därute?

Pasta med trattkantareller i ädelostsås med broccoli

Vi bestämde oss för att fira den stora svampskörden genom att lyxa rejält med extragod svamppasta. I detta recept gör vi trattkantarellsås med ädelost, som blir en mycket god kombination. Se till att köpa en smakrik ädelost, den vi fick tag på här på vår lilla lokala Icabutik var ingen höjdare, de har inget bra sortiment alls... Ska man ändå lyxa med ädelost så vill man ju ha smakvaluta för pengar och kalorier!

Kantarellpasta med ädelostsås 

2 stora portioner (eller 2 + barnportion)

ca 300 g trattkantareller (ta 400 g om ni har mycket svamp, det blir ju bara godare!)

smör

ca 3 msk vetemjöl

2 dl mjölk

140 g ädelost

salt, peppar

1 stor broccoli

pasta (vi gillar tagliatelle till denna rätt)

körsbärstomater

Ansa svampen och skölj, fräs den i en kastrull utan smör medan svampen vattnar sig, häll vätskan i en skål och spara. Fräs svampen i smör när den vattnat ur sig, salta och peppra. Späd med mjölk och svampspadet, red med 3 msk mjöl. Låt koka i 5 minuter. Smula ner ädelosten och låt den smälta. Smaka av. Vill man ha mycket ädelostsmak kan man spara några bitar och ha på toppen av pastan när man serverar.

Dela broccolin i små buketter (obs - släng inte broccolins stam, skiva i mindre bitar och spara i en plastpåse i frysen! Det blir god broccolisoppa när ni sparat ihop tillräckligt med stamdelar. Recept på det kommer senare). Koka broccolin i några minuter i kokande vatten, ta upp med hålslev och återanvänd broccolivattnet till att koka pastan i. Håll broccolin varm genom att lägga upp på ena pastatallriken och täcka med den andra - då blir tallrikarna lite varma också. Både pasta och broccoli ska förstås gärna vara lite al-dente. Koka gärna pastan enligt våra anvisningar för att koka perfekt pasta!

Lägg upp pasta, skeda över sås, garnera med broccoli och halverade körsbärstomater.

Övrigt: vegetariskt. Red med maizena ifall du är glutenallergiker. 

Härlig hösthelg - fläskfilé med äppelsås

Äntligen hade vi en regnfri och solig hösthelg, det var flera veckor sedan nu! Härligt att känna den där höga, klara höstluften och löven som prasslar under fötterna... På lördag tog vi en tur till Steninge slott som ligger nära där vi bor och besökte deras höstmarknad, där vi plockade upp en och annan lokal delikatess, bland annat Steningehonung från bin som flyger i slottsträdgården. Vi firade också Floras födelsedag, som egentligen inte är förrän nästa helg, men  hennes föräldrar kunde bara komma denna helg. De hade med sig middag och vi hjälptes åt att laga den. Det blev fläskfilé som marinerats i ett dygn i vitlök och kryddor, som stektes hastigt i stekpanna för att sedan åka in i ugnen med äppelskivor och klyftad scharlottenlök.

Ugnsstekt fläskfilé med potatis, palsternacka, morot och rödbetor,
samt scharlottenlök- och äppelsås.

Vi älskar vår stektermometer som man kan koppla in i ugnen, och även denna gång gjorde den oss inte besvikna, enligt manualen ska fläskfilé uppnå en innertemperatur på  65 grader, och då var den också perfekt mör och saftig. Floras mamma gjorde en sås på äpplet och scharlottenlöken, tillsammans med stekskyn från stekpannan och formen, som kokades upp i en kastrull medan filén fick vila insvept i folie, ingen redning behövs till denna enkla och mycket goda sås. Eftersom vi ville ha ugnsrostade rotsaker till så fick vi för första gången testa att köra båda ugnarna samtidigt! Vi renoverade köket i augusti och bestämde oss då för att köpa en inbyggnads-micro som också kan ha funktionen av en varmluftsugn upp till 200 grader. Det finns flera fördelar - dels detta att man kan ha tå ugnar igång samtidigt och saker ska tillagas på olika temperaturer, men också att man kan använda micro-ugnen om man bara ska göra något litet, som gratinera mackor eller vill värma upp t.ex. lasagne. Maten blev mycket god hursomhelst!

På söndag var det sedan dags att ge sig ut i svampskogarna här i trakterna mellan Märsta och Sigtuna. Vi var ute ca 2 timmar på förmiddagen och hittade kopiösa mängder trattkantareller, allt regnande verkar ha lett till något positivt iaf och det finns hur mycket svamp som helst verkar det som. Vi plockade minst 1,5 kg trattisar och gjorde genast svampmackor till lunch när vi kom hem och på kvällen blev det svamppasta.  Ändå har vi en kasse svamp kvar, vilket får bli svamprisotto snart framöver. Vi tar tacksamt emot bloggläsarnas svamprecept!

Get-Evas ostkaka serverad i en ramekin från Le Creuset

Under eftermiddagen kunde vi sitta ute (ordentligt påpälsade) och rensa svamp medan Freja sov sin middagslur och till kaffet njöt vi av "Get-Evas ostkaka med mandel" som vi införskaffat på marknaden dagen innan, tillsammans med lite lättvispad grädde och svartvinbärssylt med rom i, också köpt hos Get-Eva - mycket gott! Rekommenderas!

Fylld squash - höstrecept

På Floras mammas kolonilott växer squashen som ogräs, så vi har fått en hel del squash av henne. Ikväll bestämde vi oss för att laga mat efter att Freja lagt sig, i lugn och ro med ett glas vin på köksbänken till, vilket var mycket trevligt. Fylld squash blev det, en gammal favorit! Just nu hade vi lammfärs i frysen kvar sedan förra årets lammlåda som vi ville göra åt, men det går jättebra att göra en vegetariskt variant också på denna rätt. Överbliven fyllning är gott att äta en annan dag med tortillabröd och quacamole, se nedan!

Fylld squash
Ca 5-6 portioner (beroende på hur mycket tillbehör man har)

3 medelstora squash
200 g fetaost

Fyllning:
300 g köttfärs av valfri sort
3 ganska små lök
1 röd paprika
testa följande kryddning om du har lammfärs: 4 vitlöksklyftor, 1 tsk rosmarin, 1/2 tsk ingefära, salt och svartpeppar, 2 msk balsamvinäger, 1 msk soja. Alt. kör på mexkryddningen nedan

eller
1 burk kidneybönor
1 burk majs
1 grön paprika
testa mex-kryddning: paprika, chili, lite cayenne, salt, lite vatten

Fylld squash med ris, ärtor och squashomelett. 

Ris är gott till, och gärna andra grönsaker, passa gärna på att utnyttja att ni har på ugnen till att gratinera rödbetor eller göra ugnsgrillad paprika!

Tvätta squashen, halvera och gröp ur kärnorna + lite mer av innanmätet, spara urgröpet till ett annat recept, se nedan. Ställ squashhalvorna stadigt i en ugnsform, skär av en liten bit av den rundade delen om de inte står stadigt. Hacka lök och paprika, stek tillsammans med köttfärs eller bönor och majs i en stekpanna, krydda med den kryddning som du valt och låt puttra några minuter så att vattnet/vinägern får koka in. Fyll squashen med fyllningen, smula över fetaost och gratinera i ugnen ca 25 minuter på ca 225 grader, eller tills den känns mjuk.

Spara överbliven fyllning och servera en annan dag med tortillas
och guacamole!

Servera med ris och gärna någon annan ugnsgrillad grönsak. Det går också bra att blanda ner ris i fyllningen direkt. Av innandömet kan ni medan squashen står i ugnen göra ett enkelt och gott tillbehör (min mammas idé): häll innandömet i stekpannan när du är klar med den, utan att ha på mer fett - dra på medelvärme och låt det vattna ur sig ordentligt (innandömet innehåller mycket vatten). När det slutat vattna sig, ha på ett lite uppvispat ägg och vitlök efter smak. Det blir som en omelett som smakar väldigt gott! Detta tillbehör kan man äta till eller spara och ha till någon annan rätt lite senare.

Övrigt: vegetarisk om man så önskar. Laktosfri om man tål fetaosten. Glutenfri.

Gillar ni detta recept? Spana in fler recept på vad man kan göra av det man odlat själv under etiketten odla, eller recept på höstmat under etiketten höst. 

Svampmacka (och andra goda lyxigare mackor)

När vi hade grannarna på besök i helgen fick vi en påse nyplockade trattkantareller från ena grannen, och vi har suttit och hållit på dem och inte vetat om vi ska göra svampsås i helgen eller lyxa och äta dem en vardag som svampmacka. Nu föll vi till föga till slut och gjorde rejäla svampmackor på dem - mums!

Freja är inte jätteförtjust i svamp än så länge så jag kom på att jag skulle försöka göra fattiga riddare till henne. Blandade ägg, grahamsmjöl, mjölk och lite kanel, doppade hennes bröd i detta och stekte. Det blev OK men kanske lite tråkigt, vanligtvis brukar recepten ha socker i sig och jag tänkte att hon kommer säkert tycka det är gott ändå, men hon åt bara några bitar innan hon tröttnade. De kommer återkomma uppvärmda i micron under de följande dagarna, får se vad hon tycker om dem i längden. Kanske kunde haft i lite råsocker också. Istället smällde hon i sig en hel del fetaost, hennes nya favoritmat sedan igår då hon åt den stekta fetaosten i detta recept.



Svampen fräser i pannan, fattiga riddare i bakgrunden.

Ni bloggläsare får förresten gärna dela med er av era favoritrecept med svamp!


Det finns säkert många olika sätt att göra svampmackor men vi gjorde i alla fall såhär, och det gick riktigt snabbt:


Svampmackor
2 mackor var till 2 personer (som middag)

4 rejäla skivor gott bröd
2-300 g svamp
4 vitlöksklyftor
smör
ev. lite grädde/mjölk (1 dl ca)
svartpeppar
1 msk soja

Rensa och skölj svampen, lägg den i en torr stekpanna och värm stekpannan. Svampen kommer börja vattna sig, häll bort vattnet (spara om du vill använda det mot slutet med lite redning om du vill ha pålägget lite såsigare). När svampen slutat vattna sig, ha på en rejäl klick smör och fräs svampen, peppra under tiden och ha på vitlök efter smak. När svampen fräst några minuter, slå på mjölk eller grädde samt soja, rör om och koka upp, låt puttra lite. Lägg upp på bröd (man kan gratinera i ugn också om man vill göra svampbruschetta, lämpligt om brödet var lite tråkigt från början). Vi hade ganska bråttom så vi gjorde bara lite tomatsallad till detta, men gratinerar man i ugn kan man med fördel lägga kokta klyftade rödbetor i en panna och gratinera med lite fetaost, ringla över honung och strössla lite pumpafrön, jättegott till!

Andra idéer till lyxiga mackor om någon i familjen inte gillar svamp:
- En skiva getost på mackan, gratinera tillsammans med svampmackorna och ringla över honung, strössla med pumpafrö/solrosfrö/hackad valnöt/pinjenötter eller något annat gott du har hemma.
- Gröp ur en avokado och mosa lite slarvigt en halva direkt på en skiva bröd med en gaffel, krydda med svartpeppar och örtsalt, det blir jättegott!
- Stryk på rejält med hummus (här finns recept på hemgjord hummus), lägg tomatskivor ovanpå, salta och peppra
- Stek ett ägg, ev. med färsklök, paprika eller något annat gott i, lägg på mackan.

Övrigt: vegetariskt. Uteslut grädde/mjölk i receptet om du behöver göra laktosfri variant, eller kör på avokadomacka, hummusmacka eller äggmacka till den laktosintoleranta.

Stekt fetaost med ris, linser och chutney

Efter vår köttstinna vecka med matkassen kände vi för något vegetariskt idag. Det blev en gammal favorit, en rätt vi uppfann i riktig "nöden är uppfinningarnas moder"-anda när vi bodde i Lesotho i några månader 2008. Flora arbetade i en liten by långt upp i bergen, vi åkte inte ner till stan oftare än varannan vecka och fick då köpa på oss mat som skulle räcka i två veckor. Dessutom fanns det ingen el, utan vi körde ett kylskåp på bilbatteri och försökte spara på elen så mycket som möjligt. Kylskåpet var därför bara igång någon enstaka timme per dag (vilket ändå höll maten tillräckligt kall för att saker inte skulle förgås faktiskt, man insåg att vi har en ganska extrem bild här i Sverige av att mat blir dålig typ så fort den kommer utanför kylskåpet...). Vi fick förstås då köpa saker som inte mådde så dåligt av att förvaras halvkallt, och motslutet av de två veckorna brukade vi inte ha mycket mer än någon bit vacuumförpackad fetaost och burkar med oliver/konserver och torrvaror kvar, även grönsaker och  frukt hinner ju oftast bli dåligt på två veckor. Därför består denna rätt av råris, linser, fetaost, chutney och någon grönsak (som för vår del i Lesotho kunde vara majs eller oliver, men som man här hemma kan hitta på något roligare med). Det är ju för all del även en rätt som man här hemma kan laga när man har mycket lite i kylskåpet eller just kommit hem från semestern och inte hunnit handla en, eftersom det inte riktigt är några "färskvaror" inblandade.

Rätten kanske inte låter så spännande (och den ser kanske inte så spännande ut), men det blir faktiskt en väldigt god smakkombination med råriset, linserna (gärna två olika sorters linser), den stekta fetaosten och chutneyn! Testa själva får ni se! Uppvärmd fetaost smakar helt annorlunda än "kall". Rätten innehåller också väldigt mycket protein med alla linser och osten och linser är ju riktig supermat. Freja älskar fetaosten och linserna i denna rätt!

Från "klockan 12" runt till höger ser vi överst stekt fetaost, sen råris, bondbönor, gröna linser, chutney och röda linser. Mums! 

Ris, linser och stekt fetaost med chutney
4 portioner

Ris 4 portioner
2 dl röda linser
2 dl gröna linser
ca 3-400 g fetaost (folk vill ha olika mycket till sin mat, ni får prova er fram hur mycket ni vill ha).
honung
Chutney (det finns en jättegod ekologisk chutney i Icas sortiment, annars kan man göra egen - mmm!)
Lämplig grönsak (vi hade bondbönor hemma nu, men broccoli passar t.ex. jättebra, eller riven morot, tomatskivor, majs...)

Koka ris och linser enligt instruktion på paketen, i separata kastruller. Skär ca 1/2-1 cm tjocka skivor av fårosten och stek i lite olivolja på båda sidor (eller jordnötsolja om du inte vill steka i olivolja). Krydda med lite örtsalt och peppar och ringla över lite honung mot slutet av stekningen. Fetaosten ska vattna sig lite och gärna få en liten stekyta, det tar några minuter. Servera med chutney och favoritgrönsakerna.

Övrigt: Maten är glutenfri (kontrollera chutneyn) och vegetarisk. Veganer kanske byter ut fetaosten mot tofu? Osäker på om fårost är ok för laktosintoleranta, när vi skulle testa om Freja var mjölkproteinallergiker fick vi hålla oss borta även från fårmjölk, men jag har för mig att för laktos så är det OK? Men kolla förstås att det är äkta får-feta och inte komjölksfeta...